Futbol Club Barcelona ( katalanskt Uttal: [fudbɔɫ ˌ klubb bəɾsəlonə] , Spanska : [fuðβol ˌ kluβ barθelona] ), i folkmun Barcelona (katalanska: [baɾsə] , Spanska: [tarm] ), ar mest Idrottsklubb baserad i Barcelona , Katalonien , Spanien , ursprungligen Startad SOM Kommit ATT utvidgas den Fotbollsklubb SOM MED several olika idrottssektioner sedermera. FC Barcelona omfattar drygt 2500 Aktiva, Friidrott inom inom and Aven konståkning lagidrotter förbjudna främst. Fram tills OCH MED HAR idrottsmän klubbens Peking 2008 177 medverkat jakt tillfällen VID Jag olympiska sommarspelen medaljörer Staind 50 resulterat i, i nästan samtliga lagsporter [1] .
Som idrottsklubb har FC Barcelona vunnit över 400 officiella titlar varav omkring ett hundratal internationella. Den spanska nationella ligan har klubben vunnit 112 gånger fördelat på 9 olika sporter, man har även vunnit den nationella cupen vid 113 tillfällen. Basket- och inte minst handbollsektionen har skördat stora framgångar, både inhemskt och i Europa. Det är emellertid fotbollssektionen som gjort FC Barcelona till en av världens allra största och mest kända klubbar. Sedan starten 1955 har laget som det enda i Europa medverkat i samtliga årgångar av europeisk cupfotboll.
Klubben grundades den 29 november 1899 av Hans Gamper (bytte sedan namn till Joan Gamper). Redan innan den nationella fotbollsligan för proffs startade säsongen 1928/1929 nådde Barcelona framgångar genom ett antal cuptitlar och regionala mästerskap. Barcelona vann den första upplagan av Primera division och är, tillsammans med Real Madrid och Athletic Bilbao de enda klubbar som aldrig degraderats. FC Barcelona är den enda klubben som deltagit i någon av de olika europeiska cuperna varje säsong sedan starten 1957/1958 då Mässcupen startades, det vill säga föregångaren till UEFA-cup (numera Europa League).
Den 24 september 1984 öppnade FC Barcelona sitt museum i anslutning till Camp Nou. Museet har byggts ut flera gånger och rymmer inte bara Barças alla troféer utan också en hel del konstverk av bland andra Salvador Dalí.
1930-1960 - Den första storhetstiden [redigera]
Den första ligasegern i proffsligan kom som nämndes ovan vid ligans första säsong 1928/1929. Den första riktiga storhetstiden inleddes i mitten av 1940-talet och varade fram till början av 1950-talet. Klubben vann ligan 7 gånger perioden 1945-1960, Spanska cupen 5 gånger under 1950-talet, Copa Latina (föregångare till Mästarcupen/Champions League) och Mässcupen 1958, 50 (föregångare till Uefacupen). Den stora stjärnan i laget var den ungerskfödde Ladislao Kubala som av många anses vara klubbens bäste spelare genom tiderna. Bland andra storspelare återfanns Kubalas landsmän Sándor Kocsis och Zoltán Czibor samt brasilianaren Evaristo. Trots de stora framgångarna fick man under 1950-talets andra hälft ofta ändå stå i skuggan av Real Madrid som vann den nystartade Mästarcupen för mästarlag (nuvarande Champions League) 5 år i rad 1956-60. Hösten 1960 bröt man dock Madridklubbens dominans i Europa när man slog ut ärkerivalen via 2-1 seger på hemmaplan, segermålet gjordes av Evaristo. Våren 1961 spelade man sin första final i Mästarcupen men förlorade med 3-2 mot SL Benfica från Portugal. Efter detta följde en flera decennier lång nedgång med bara 2 ligatitlar 1961-1990.
1970-1980 - Cruyff Maradona and [ Kunde inte hittas ]
Under 1970-talet var nederländaren Johann Cruyff en stjärnspelare i FC Barcelona. Man vann ligan 1974 och besegrade Real med hela 5-0 i Madrid. 1979, 1982 och 1989 vann klubben Cupvinnarcupen. 1986 nådde man för andra gången finalen i Mästarcupen men förlorade efter straffsparksläggning mot rumänska Steaua Bukarest. Noterbart är att man i semifinalen mötte IFK Göteborg. Göteborg med bl.a. Torbjörn Nilsson i laget besegrade mycket oväntat Barcelona med 3-0 på hemmaplan, Barca vann emellertid returen på hemmaplan med samma siffror och gick till slut vidare efter straffsparksläggning. 1982 hade man betalat den då nästan ofattbara summan 50 miljoner kronor för Diego Maradona. Maradona var emellertid ofta skadad, och 1984 såldes han till italienska Napoli för en ny rekordsumma – 65 miljoner kronor.
Johann Cruyff återvänder till klubben som tränare [redigera]
I mitten av 1980-talet var Barcelona en storklubb som visserligen förfogade över en en jättelik hammarena, Camp Nou och som värvade några av de största namnen som fanns, inklusive megastjärnan Diego Maradona men som ändå sällan nådde ända fram till slutseger i ligaspelet. 1988 återvände emellertid Johann Cruyff till klubben som tränare och experter anser att detta var startskottet till alla framgångar klubben haft sedan dess.
Redan som spelare för klubben hade Cruyff varit genuint irriterad över att han ansåg att klubbens ungdomsverksamhet var kraftigt eftersatt. Klubbledningen lyssnade och resultatet blev att Barcelonas "ungdomsakademi" La Masia drog igång sin verksamhet 1978. Som A-lagstränare bestämde Cruyff att alla klubbens lag från A-laget ner till barnlagen skulle spela efter samma spelsystem, en mycket offensiv 4-3-3 modell som påminde mycket om den s.k totalfotbollen som tillämpats med stor framgång av Ajax på 70-talet samt Nederländernas landslag där Cruyff var fixstjärnan. Det är ett spelsystem som Barcelona allt sedan dess använt, om än med tidvis vissa modifikationer. [2] Cruyff själv har i dagsläget ingen officell roll i klubben men som "rådgivare" åt klubbledningen spelar han fortfarande en viktig roll.
Redan 1989 ledde Cruyff Barcelona till den första stora segern när man vann Cupvinnarcupen för tredje gången men det dröjde några år till innan de riktigt stora framgångarna kom.
1990-talet - Den andra storhetstiden [redigera]
Nästa riktiga storhetstid inleddes inte förrän i början av 1990-talet. 1991-1994 vann man spanska ligan fyra år i rad och för första gången Mästarcupen/UEFA Champions League 1992. Tränare för laget var Johann Cruyff och i laget fanns spelare som Josep Guardiola (tränare numera i Barca), Ronald Koeman, Hristo Stoichkov,Michael Laudrup, Gheorghe Hagi och Romário. Koeman avgjorde Mästarcupfinalen 1992 på frispark. Laget som dominerade den spanska fotbollen under 1990-talets första hälft kallades dream-team. Under 1990-talets andra hälft vann man sedan ligan ytterligare två gånger samt Cupvinnarcupen en fjärde gång 1997.
Under 1990-talet hade satsningen på ungdomsverksamheten också börjat ge utdelning. Spelare som Josep Guardiola, Albert Ferrer och Sergi Barjuan kom alla från "Canteran", d v s ungdomslagen.
Nedgång i början av 2000-talet [redigera]
Efter ett mycket framgångsrikt 1990-tal följde en djup svacka 2000-2004. År 2000 avgick Josep Luis Nunez som lett klubben i 22 år. Han efterträddes av vicepresidenten Juan Gaspart. Efterträdarens tid som president blev helt misslyckad. Enorma belopp spenderades på nyförvärv som många ansåg var dåligt genomtänkta. 1999-2004 vann Barcelona inte en enda titel på 5 år, en "katastrof" för både klubbledning och fans. Våren 2003 avgick Gaspart och sommaren 2003 valde medlemmarna advokaten Juan Laporta till ny president. Laportas tillträde blev inledningen på en ny storhetstid.
Frank Rijkaards tid - Mitten av 2000-talet med Champions League-titel och två ligaguld [redigera]
Sedan grundandet av Champions League 1991/1992 har Barcelona kvalificerat sig till gruppspelet många gånger. 2006 vann Barcelona sin andra Champions League-titel efter 2-1 i finalen mot Arsenal på Stade de France. Henrik Larsson spelade där fram till båda målen. Barcelona vann också ligaguld 2005 och 2006. I truppen fanns då världsstjärnor som Ronaldinho, Samuel Eto'o, Xavi, Andrés Iniesta, Carles Puyol, Deco och svenske Henrik Larsson. Under 2004/2005 fick även Lionel Messi göra debut i Barcelona.
Inför säsongen 2006/2007 förstärkte Barça spelartruppen med den italienska världsmästaren Gianluca Zambrotta, fransmannen Lilian Thuram och islänningen Eidur Gudjohnsen. Man var storfavorit till att vinna ligaguldet för tredje året i rad och klubben siktade på att vinna "trippeln", det vill säga spanska ligan, spanska cupen samt Champions League. Säsongen 2006/07 blev emellertid, åtminstone med tanke på de höga förväntningarna hos såväl fans som klubbledning, ett rejält misslyckande. Man vann inte en enda titel och tappade dessutom ligasegern till ärkerivalen Real Madrid i slutspurten. Dessutom åkte man i spanska cupen på en förödmjukande förlust mot förortslaget Getafe från Madrid (0-4). Ena El Clasicon vanns av Real Madrid och den andra mötet blev det 3-3 efter en otrolig insats av den unge stjärnan Lionel Messi som gjorde hattrick, dvs alla tre målen till Barcelona. Man kom bara till åttondelsfinalen i Champions League och åkte sedan ut mot Liverpool efter en dålig insats.
Klubbledningen med president Joan Laporta bestämde sig för att satsa stort inför kommande säsong för att återigen göra Barça till Spaniens och Europas bästa lag. Inför säsongen 2007/2008 förstärkte Barcelona med franske Thierry Henry från Arsenal, ivorianen Yaya Touré från AS Monaco, franske Éric Abidal från Lyon och argentinaren Gabriel Milito från Real Zaragoza. Nyförvärven kostade tillsammans cirka 70 miljoner euro, motsvarande över 650 miljoner kronor i den då aktuella växelkursen. Dessutom togs talangerna Bojan Krkić och Giovani dos Santos steget upp från Barcelonas ungdomsakademi.
Trots de stora värvningarna blev det ännu en fiaskosäsong utan titlar. Och utöver detta förlorade Barcelona dessutom båda mötena mot ärkerivalen Real Madrid med 0-1 och 1-4. Man kom till semifinal i Champions League tills man slogs ut av Manchester United.
Efter att klubben säsongen 2007/2008 misslyckats att ta några titlar beslutades i maj 2008 att tränare Frank Rijkaard ersätts av Barcelona B-tränaren Josep Guardiola.[3]
Säsongen 2008/2009 - Ny tränare med trippel [redigera]
Presidenten Joan Laporta var hårt kritiserad av många fans efter att man återigen misslyckats med att vinna någon titel. Nya spelare värvades inför säsongen bland andra mittfältarna Alexander Hleb (Vitryssland), Seydou Keita från Mali, Gerard Piqué, mittbacken Martín Cáceres från Uruguay och offensive högerbacken Daniel Alves från Brasilien, Dani Alves är den hittills dyraste ytterbacken.[4] Gianluca Zambrotta, Ronaldinho och Deco såldes och Lilian Thuram slutade.
Inför säsongen fanns hos fans och journalister viss skepsis huruvida den då 37-årige Josep Guardiola var redo att ta över som tränare för A-laget i en jätteklubb som FC Barcelona? Guardiola, som var spelmotor och storstjärna i laget under 1990-talet var en ikon hos fansen men helt oprövad som tränare på högsta nivån. Enda tränarmeriterna var som B-lagstränare i klubben.
Efter en skakig inledning på säsongen fick Guardiola emellertid ordning på spelet och farhågorna att han kanske inte var redo att ta över som A-lagstränare kom på skam, istället utvecklade sig säsongen till en jättesuccé för "Barca". Man dominerade ligaspelet stort, säkrade titeln 16-e maj och med en omgång kvar att spela (29-e maj) hade man gjort hela 104 mål/37 matcher. Man fick också en rejäl revansch för förlusterna i El Clasicó matcherna mot Real Madrid föregående säsong, Barcelona vann hemmamatchen med 2-0 och besegrade Real med hela 6-2 på Real Madrids hemmaplan Santiago Bernabeu. 25-e segern i Copa del rey (spanska cupen) säkrades via 4-1 seger mot Athletic Bilbao Även i Europacupspelet dominerade man och segern i UEFA Champions League säkrades efter en 2-0 seger mot Manchester United i Rom 27-e maj. Barcelona blev därmed den första spanska klubben som vann en trippel.[5]
Pep Guardiolas TID MED-drömlaget [ förbereda ]
Säsongen 2009/2010 var Barcelona fram till mitten av juli ganska inaktiva på transfermarknaden, jämfört med Real Madrid som b l a köpt superstjärnorna Kaká och Cristiano Ronaldo. Den 16 juli uppgav man emellertid att man hade en överenskommelse klar med italienska Inter att köpa vänsterbacken Maxwell för 5 miljoner euro.[6]
Säsongen 2008/2009 blev succé, därför bestämde Guardiola sig att förlänga med Barcelona. Efter långa förhandlingar med italienska mästarna Inter värvade Barcelona i slutet av juli Zlatan Ibrahimović som skrev på ett femårskontrakt med en utköpesklausul på 250 miljoner euro den 27 juli. Inter fick 46 miljoner euro och Samuel Eto'o. Hela övergången beräknas vara värd 66 miljoner euro (ca 700 miljoner kr) vilket gör Ibrahimović till klubbens dyraste nyförvärv någonsin och även en av de dyraste övergångarna i fotbollshistorien.[7] Ibrahimović blev därmed den tredje svensken som representerar FC Barcelona efter Patrik Andersson och Henrik Larsson. Förutom Ibrahimović värvade Barcelona även den brasilianska anfallaren Keirrison, den ukrainske försvararen Dmitro Tjyhrynskij och den brasilianska försvararen Maxwell. Keirrison lånades under säsongen ut till Benfica och Fiorentina. Barcelona vann även båda mötena mot Real Madrid i El Clásico. Det var första gången som Barcelona vann fyra El Clásico i rad. Barcelona kom till semifinal i UEFA Champions League där de slogs ut av Inter från Italien med sammanlagt 2-3. Barcelona slog sitt klubbrekord och säkrade 20-titeln i ligan med 99 poäng. Laget förlorade bara en enda match i ligan borta mot Atletico Madrid, och fick sex oavgjorda matcher. I UEFA Champions League förlorade laget två matcher, den ena mot Rubin Kazan och den andra mot Inter, och man fick fyra oavgjorda matcher. Man förlorade även en match mot Sevilla i spanska cupen, vilket ledde till att Barcelona åkte ut ur Copa Del Rey. Laget var alltså statistiskt sett starkare än förra säsongen, men lyckades inte ta fler titlar än säsongen innan.
Säsongen 2010/2011 blev David Villa klar för FC Barcelona den 19 maj. Efter att Laporta har suttit som ordförande i sju år så fick Sandro Rosell bli ny president för klubben från och med säsongen 2010/2011. Adriano blev klar för FC Barcelona den 16 juli och Javier Mascherano den 27 augusti. Därmed lämnade Zlatan Ibrahimovic klubben efter en säsong och återvände till Milano, denna gång till AC Milan. Barcelona vann El Clasico igen för femte gången i rad den 29 november 2010. Matchen slutade med 5-0 till Barcelona efter att Xavi, Pedro, David Villa (tvåmålsskytt) och Jeffren gjort mål. Den 24 december under Julafton blev det klart att Ibrahim Afellay flyttade till Barcelona från PSV Eindhoven för ett 4års-kontarakt. Xavi, Iniesta och Messi blev nominerade till FIFA ballon d'or priset. Den 10 januari blev det klart att Messi vann priset för andra året i rad. Den 5 februari 2011 slog man Real Madrids gamla 50 års rekord i La Liga och blev den spanska lag som vunnit mest antal matcher i La Liga. Den 16 april 2011 klarade man bara med 1-1 mot Real Madrid på Santiago Bernabeu efter mål av Messi och Ronaldo. Några dagar senare möttes Real Madrid och Barcelona igen, i finalen av spanska cupen då Real Madrid vann matchen med 1-0 efter mål av Cristiano Ronaldo efter förlängning. Barca ställdes mot Real Madrid i semifinalen av Champions League, igen. Barcelona vann den första matchen med 2-0 på Santiago Bernabeu efter att Messi gjort båda målen, och på Camp Nou blev det 1-1 efter mål av Pedro och Marcelo. Barcelona gick därmed vidare till finalen i Champions League efter två år, där ställdes de mot Manchester United den 28 maj 2011 på Wembley i London, där vann de med 3-1 efter mål av Pedro, Messi och David Villa. Även Wayne Rooney gjorde mål för Manchester United. Finalen i Rom 2009 var också mellan Manchester United och Barcelona, då vann Barcelona med 2-0 efter mål av Eto'o och Messi. Man vann även ligan igen för tredje året i rad och man blev världens bästa lag.
Josep Guardiola har (juni 2011) lett Barcelona till 10 titlar, endast en mindre än Johann Cruyff som är klubbens hitills mest framgångsrika tränare, räknat i antal titlar. Cruyff ledde emellertid laget i 8 år medan Guardiola bara tränat lagit i 3 år. Dessutom vann Cruyff Mästarcupen/Champions League bara en gång.
| " |
Barcelonas revolution, ett liknande lag har aldrig tidigare skådats. Jag har aldrig sett ett bättre fotbollslag under alla mina år. |
" |
| — Uttalande av den tidigare Italienska landslagstränaren Marcello Lippi i Corriere della Sera [2], 30 maj 2011 |
Många egna spelare i dagens Barcelona [redigera]
FC Barcelona spenderar, som andra storklubbar enorma belopp på spelarköp där köpet av Zlatan Ibrahimovic är det hitills dyraste. Bland andra storstjärnor som man köpt senaste 5 årsperioden kan nämnas David Villa, Thierry Henry och Dani Alves. Parallellt har satsningen på att få fram egna spelare ur ungdomslagen fortsatt med för klubben mycket lyckat resultat.
Det är också de "egenproducerade" spelarna som alla har en bakgrund i La Masia som anses utgöra stommen i laget. Denna grupp leds av megastjärnan och skyttekungen Lionel Messi, 2 gånger vald till världens bäste spelare. Andra "egna" spelare som är givna i den ordinarie startelvan är mittfältarna Xavi Hernandez, Andres Iniesta, anfallaren Pedro Rodriguez, målvakten Victor Valdes, defensive mittfältaren Sergio Busquets samt försvarsspelarna Gerard Pique och lagkapten Carles Puyol. Av dessa är samtliga utom argentinaren Messi och målvakten Valdes ordinarie i det spanska landslag som vann VM 2010.
Styrelse och supporterstöd [redigera]
Till skillnad vad som är brukligt bland klubbarna i Englands Premier League och Italiens Serie A är klubben inte ett aktiebolag och/eller ägt av enskilda ägare. Barcelona ägs istället av medlemmarna (socios) och de har stort inflytande över hur klubben styrs.[källa behövs] Principen en medlem, en röst gäller vid val av president (ordförande) och där flera olika kandidater förutsätts delta i "allmänna val" vart fjärde år. Röstberättigade är alla myndiga medlemmar. Vid valkampanjerna försöker ofta de olika kandidaterna att vinna röster med "löften" om att värva nya superstjärnor till klubben. Mandatperioden för presidenten är 4 år och denne kan inte enligt den nuvarande klubbstadgan inte sitta längre än 2 mandatperioder åt gången.
FC Barcelona har ett mycket stort supporterstöd i såväl Spanien som utlandet. Klubben har i dagsläget drygt 1 800 supporterföreningar, så kallade penyas. Av dessa är ett hundratal baserade utanför Spaniens gränser. Klubben har drygt 160 000 medlemmar, varav de flesta är baserade i Barcelona och Katalonien, i övriga Spanien har klubben drygt 10 000 medlemmar, utanför Spanien återfinns drygt 7 000 medlemmar. I Europa beräknas antal fans som håller på FC Barcelona vara drygt 44 miljoner vilket är mer än någon annan klubb i Europa,[8] och man har stora supporterskaror även i övriga världen, inte minst i Latinamerika.
Som i andra storklubbar är kraven från supportrarna på att vinna titlar stor. I regel nöjer man sig inte bara med att vinna titlar, Barcelona ska även också bjuda på offensiv och underhållande fotboll. Man är överlag också ganska konservativt inställda till traditioner i klubben.[källa behövs] Till exempel är motståndet fortfarande stort mot att införa reklam på tröjorna, men trots detta bröt Barcelona traditionen inför säsongen 2006/2007 och införde reklam på sina matchtröjor. "Reklamen" blev Unicef, vilket innebär att klubben skänker 0,7 procent av den totala omsättningen till barnrättsorganisationen. Detta är ett sätt för Barcelona att leva upp till sin slogan "mer än en klubb" (més que un club på katalanska). I december 2010 bröt man den 112-års legenden om tröjsponsorer. Man skrev ett fem-års kontrakt med Qatar Foundation och från och med säsongen 2011/2012 kommer Qatar Foundation att reklamera för Barca, men även Unicef är kvar. Efter 112 år hade man tröjsponsorer.
Sportsliga framgångar [redigera]
FC Barcelona har vunnit La Liga 21 gånger, Copa del Rey 25 gånger och Champions League 4 gånger. Klubben vann också den kortlivade spanska ligacupen två av de fyra säsonger den spelades och klubben har också vunnit samtliga fyra europeiska cuper, (4 segrar i den numer nedlagda Cupvinnarcupen och lika många i Mässcupen/Uefacupen). Den enda klubbtitel som länge saknades var den Interkontinentala cupen, numera kallad Världsmästerskapet för klubblag. 19 december 2009 säkrades för första gången även denna titel efter att Estudientes från Argentina besegrats med 2-1.[9]
Säsongen 2007/2008 omsatte fotbollssektionen enligt revisionsfirman Deloitte 308 miljoner euro, motsvarande cirka 3,3 miljarder kronor, vilket endast överträffades av Real Madrid och Manchester United.[10]
Barcelonas rivalitet med Spaniens andra storklubb Real Madrid tillhör de bittraste i fotbollsvärlden. Det är en rivalitet som har historiska rötter och handlar om mycket mer än fotboll. Barcelona är Kataloniens huvudstad, och en del katalaner har alltid strävat efter oberoende från centralmakten i Madrid. Efter att general Francisco Franco vunnit spanska inbördeskriget 1936-1939 inleddes ett förtryck som drabbade Katalonien hårt. Real Madrid kom att ses som en symbol för centralmakten och motsättningarna mellan klubbarna (som redan fanns innan inbördeskriget) skärptes avsevärt. Efter att demokrati återinförts i Spanien efter Francos död 1975 har Katalonien sedan 1978 ett ganska långtgående självstyre och en majoritet av befolkningen är nöjd med det nuvarande förhållandet gentemot regeringen i Madrid. Numer tonas också motsättningarna ner mellan såväl respektive klubbledningar som klubbarnas spelare. Mellan respektive klubbars fans är dock rivaliteten fortfarande mycket intensiv och det är för dem i princip "förräderi" för en spelare att byta klubb till ärkerivalen.
Ett antal spelare har dock gjort det "otänkbara" senaste 20-års perioden. Bernd Schuster flyttade från Barcelona till Real Madrid 1988, samma sak gjorde Michael Laudrup 1994. Luis Enrique flyttade i motsatt riktning 1996. Samuel Eto'o som Barcelona köpte 2004 tillhörde Real Madrid men var vid den aktuella tidpunkten utlånad till Real Mallorca. Javier Saviola lämnade Barca för Real Madrid år 2007 men i och med att han var utlånad till FC Sevilla väckte flytten inte så heta känslor bland Barcafansen. Flera andra spelare har också spelat för båda klubbarna men då efter att ha representerat minst en annan klubb emellan, t.ex Albert Celades, Alfonso Perez Robert Prosiniecki, Ronaldo och Gheorge Hagi. Den i särklass mest uppmärksammade (och kontroversiella) flytten anses vara Luis Figos övergång från Barcelona till Real Madrid år 2000.
Fotbollsmatcherna mellan Barcelona och Real Madrid, det så kallade El Clásico (El Clàsic på katalanska) anses av många vara världens bästa, och uppskattningsvis 245 miljoner människor följer mötet på tv.
Alfredo di Stefano [ förbereda ]
1953 inträffade den förmodligen största kontroversen någonsin mellan Barcelona och ärkerivalen Real Madrid. Orsaken var en dragkamp om argentinaren Alfredo Di Stéfano, allmänt ansedd som en av de absolut främsta spelarna någonsin. Det är en mycket komplicerad historia där hela fem klubbar var involverade. Förutom Barcelona och Real Madrid även Juventus, argentiska River Plate och Di Stéfanos dåvarande klubb - Millionarios från Colombia. Det hela slutade med att Di Stéfano till slut skrev på för Real. I Barçalägret var man förbittrade och ansåg att spanska fotbollsförbundet hjälpt ärkerivalen att "stjäla" Di Stéfano.
Sommaren år 2000 värvade Real Madrid superstjärnan Luis Figo från Barcelona för 10 miljarder pesetas – drygt 500 miljoner kr i dåtidens växelkurs – vilket vid tillfället var den dyraste transfern någonsin inom den internationella fotbollen. I slutet av augusti 2009 har bara Real Madrids köp av Cristiano Ronaldo från Manchester United FC, Zinedine Zidane från Juventus samt Kaká från A.C. Milan och Barcelonas värvning av Zlatan Ibrahimović varit dyrare. Det var också den mest kontroversiella transfern inom världsfotbollen på mycket länge och Figo som tillhört fansens favoriter på Camp Nou blev istället hatad i Barcelona. Alltihop blev möjligt tack vare att Real Madrid utnyttjade en utköpesklausul i Figos kontrakt som sa att om någon klubb betalar den angivna summan och spelaren säger ja måste Barça släppa spelaren, oavsett vad klubbledning vill. Liknande klausuler finns i alla spelares kontrakt i spanska ligan. När klubbarna senare möttes på Camp Nou visade publiken sitt missnöje mot Figo genom att kasta in föremål, bland annat ett grishuvud, på planen.[11]
- Antal säsonger: 80 (samtliga)
- Antal segrar: 20
- Antal poäng under en säsong: 99 (rekord i Primera División säsongen 2009/2010)
- Antal poäng under första halvan av ligan: 52 2010/2011 (rekord i Primera División)
- Antal poäng under andra halvan av ligan: 50 2009/2010
- Antal gjorda mål under en säsong: 105 2008/2009
- Antal gjorda mål hemma under en säsong: 61 2008/2009 (63 säsongen 1996/1997 med 42 omgångar)
- Antal gjorda mål borta under en säsong: 49 2010/2011 (rekord i Primera División)
- Antal matcher vunna i rad: 16 påbörjad 16 oktober 2010 avslutad 12 februari 2011 (rekord i Primera División)
- Antal matcher vunna i rad hemma: 39 påbörjad 16 februari 1958 avslutad 20 november 1960 (rekord i Primera División)
- Antal matcher vunna i rad borta: 12 påbörjad 1 maj 2010 avslutad 12 februari 2011 (rekord i Primera División)
- Antal matcher obesegrade: 31 påbörjad 19 september 2010 avslutad 30 april 2011
- Antal matcher obesegrade hemma: 67 påbörjad 28 april 1973 avslutad 12 september 1976
- Antal matcher obesegrade borta: 23 påbörjad 7 mars 2010 avslutad 30 april 2011 (rekord i Primera División)
- Flest vunna matcher under en säsong: 31 (rekord i Primera División delat med Real Madrid)
- Flest vunna matcher hemma: 18 2009/2010 (rekord i Primera División delat med Real Madrid)
- Flest vunna matcher borta: 14 2010/2011 (rekord i Primera División)
- Största målskillnad under en säsong: +74 mål 2009/2010 samt 2010/2011 (rekord i Primera División)
Källor : Don Ball , Professional Football League , Mark , Mundodeportivo.es
- FC Barcelona har på 79 säsonger i primera division spelat 2459 matcher fördelat på 1347 segrar, 517 oavgjorda och 595 förluster. Man har gjort 5043 mål och släppt in 2080 mål (1 september 2009)
- Största segern : 10-1 mot Gimnàstic de Tarragona säsongen 1950/51
- Största förlusten 1-12 mot Athletic de Bilbao säsongen 1930/31
- Mål nummer 1000 i primera division gjordes av Marcos Aurelio mot UE Lleida 22 oktober 1950. Barcelona vann matchen med 6-1
- Åtgärd nr 5000 som gjorts av Lionel Messi mot Racing Santander 1 Februari 2009. Barcelona vatten med 2-1.
- Största segern i Champions League är 5-0 på bortaplan mot FC Basel säsongen 2008/2009
- Största förlusten är 0-4 mot AC Milan i Champions League-finalen 1994
- Flest matcher totalt, 551 st har mittfältaren Xavi gjort 1998-2011.
- I dagens trupp är Xavi Hernandez 1-a med totalt 551 matcher (debut 1998)
- Flest mål totalt, 357 öster om Paulino Alcántara 1912-1927.
- Flest Mål Primera Division, 195 AV-César Rodríguez Álvarez 1942-1955.
- Under en säsong är rekordet 34 av Ronaldo säsongen 1996/97. Samma säsong gjorde Ronaldo 47 mål totalt i alla turneringar Barcelona deltog i, även det rekord.
Flest Enskild matcha de varor jag, 7 gjorde Ladislao Kubala MOT Sporting de Gijon 10 Februari 1952 and MOT Eulogio Martínez Atletico Madrid 1 maj 1957.
- Även Messi gjorde 34mål säsongen 2009/2010. Samma säsong gjorde han 47 mål totalt i alla turneringar precis som Ronaldo.
- Flest mål i Europeiska Drama, 21 är Messi gjorde 2009/2010.
Källor : Engelskspråkiga Wikipedia , Fotbollskanalen.se
Nuvarande Trupp [ förbereda ]
(Uppdaterad 27 augusti 2010 )
Utlånade spelare [redigera]
Henrique (från Bayer Leverkusen) (tillbaka efter lån)- Keirrison (fran Palmeiras , 16 Miljoner euro), 160 Miljoner SEK
David Villa (fran Valencia CF , 42 Miljoner euro), 400 Miljoner SEK- Adriano (fran Sevilla FC , 10 Miljoner euro), 100 Miljoner SEK
Javier Mascherano (fran Liverpool FC , 25 Miljoner euro), 250 Miljoner SEK
Ibrahim Afellay (fran PSV Eindhoven , 3 miljoner euro), 32 SEK million
[12]
Berömda spelare i laget genom årens lopp [redigera]
|
Argentina
Brasilien
Bulgarien
Danmark
Elfenbenskusten
England
Finland
Frankrike
Island
Italien
Kamerun
|
|
Mali
Mexiko
Nederländerna
Peru
Portugal
Rumänien
Skottland
Vitryssland
Wales
Österrike
Ukraina
Mexiko
|
|
Spanien
Sverige
Turkiet
Tyskland
Motvilligt
Uruguay
|
La Masía (katalanska för byggnaden), ett typiskt katalanskt bondhus har fått ge namn åt klubbens akademi.
FC Barcelonas satsar årligen stora summor på sin ungdomsverksamhet och klubben har genom sin fotbollsakademi tagit fram ett flertal fotbollsstjärnor. La Masía, klubbens akademi, har försett fotbollslaget med talanger allt sedan den etablerades 1979 och i det spanska landslaget som vann fotbolls-VM 2010 återfanns 9 spelare som utbildats på La Masía.
Landslagsspelare som utbildats på La Masía:
| Namn |
Landskamper (mål) |
Landslag |
| Xavier Hernández Creus jag |
98 (8) |
Spanien |
| Carles Puyol i Saforcada |
94 (3) |
Spanien |
| Francesc Fabregas Soler och |
56 (6) |
Spanien |
| Exklusive Sergi Barjuan |
56 (1) |
Spanien |
| Andres Iniesta Lujan |
54 (9) |
Spanien |
| Lionel Andrés Messi |
51 (14) |
Argentina |
| Josep Guardiola i Sala |
47 |
Spanien |
| Guillermo Amor Martinez |
37 (4) |
Spanien |
| Albert Ferrer Llopis i |
36 |
Spanien |
| Francisco José Carrasco Hidalgo |
35 (5) |
Spanien |
| Gerard Piqué Bernabeu i |
29 (4) |
Spanien |
| Sergio Busquets Burgos jag |
26 |
Spanien |
| Giovani dos Santos Ramírez |
22 (5) |
Mexiko |
| José Manuel Reina Páez |
20 |
Spanien |
| Värm Ramon Maria Rey |
18 (7) |
Spanien |
| Luis Javier Garcia Sanz |
18 (4) |
Spanien |
| Albert Luque Martos jag |
18 (2) |
Spanien |
| Carles Rexach Cerda jag |
15 (2) |
Spanien |
| Pedro Rodriguez Ledesma |
11 (1) |
Spanien |
| Jordi Cruijff, Johan |
9 (1) |
Holland |
| Gerard López Segun |
6 (2) |
Spanien |
| Parralo Cristobal Aguilera |
6 |
Spanien |
| Javier Moreno Varela |
5 (1) |
Spanien |
| Jonathan dos Santos Ramírez |
5 |
Mexiko |
| Iván de la Peña López |
5 |
Spanien |
| Albert Celades Jag López |
4 |
Spanien |
| Gabriel Garcia de la Torre |
3 |
Spanien |
| Francisco Joaquin Perez Rufete |
3 |
Spanien |
| Victor Valdés Arribas |
3 |
Spanien |
| Luis Milla Blades |
3 |
Spanien |
| Sergio García de la Fuente |
2 |
Spanien |
| Fernando Navarro Corbacho |
2 |
Spanien |
| Bojan Krkic Pérez och |
1 |
Spanien |
| Gai Assulin Yigaal |
1 |
Israel |
| Haruna Babangida |
1 |
Nigeria |
Romario, Rivaldo, Valdes, Puyol, Pique, Xavi, Iniesta, Busquets, Pedro Villa OCH Vann VM da tillhörde FC Barcelona.
Pereda, Fusté Olivella, Puyol, Xavi och Iniesta vann EM då de tillhörde FC Barcelo